ELEKTRONIKBRANSCHENS UTMANINGAR – Så kan vi skapa slutna kretslopp

Elavfall är en global utmaning. Uttjänta produkter eller prylar som inte längre används är ett växande globalt problem. Alldeles för få av dessa produkter återvinns. Det allra mesta blir sopor. Det är ett problem, dels för att det skapar stora miljöproblem när giftiga ämnen hamnar i naturen, och dels för att det är ett oerhört slöseri att inte ta hand om värdefulla metaller och andra viktiga råvaror. Den största utmaningen framåt för hela branschen, är därför att sluta kretsloppen.

Elektronikbranschens ansvar

Tillverkningen av en elprodukt står i många fall för den största delen av dess miljöbelastning. Konsekvensen av en låg insamlingsgrad eller ineffektiv materialåtervinning är därför att onödigt mycket nytt material används för produktion, vilket skapar negativ påverkan på både lokala och globala ekosystem.

Elavfall är idag den snabbast växande avfallsströmmen. I takt med en växande världsbefolkning och höjd levnads-standard så ökar också antalet elektroniska produkter. Det handlar om runt 50 miljoner ton elavfall per år. I det globala perspektivet är Sverige en liten men viktig spelare. Vi har, med El-Kretsen som ledande aktör, byggt upp ett system som enligt tillgänglig statistik i dag materialåtervinner drygt 80 procent av det elavfall vi samlar in. Det är världsklass, även om det givetvis behöver bli ännu bättre. Vi har fortfarande en bit kvar tills allt som produceras också samlas in och vi är inte nöjda förrän allt elavfall återvinns. Samtidigt är det viktigt att inte bara samla in allt som går, utan också att återvinna så mycket som möjligt av det.

80% Idag återvinner vi drygt 80% av allt som kommer till oss.

Varför kan inte allt återvinnas?

Varför återvinns inte allt, kan man fråga sig. De två huvudorsakerna stavas tekniska möjligheter samt ekonomi. Ju färre och renare material som våra elektronik-produkter består av, desto enklare och därmed bättre kvalitet blir det i återvinningsfasen. Återvinnings-industrin har över tid skapat en process som i huvudsak bygger på att slå eller tugga sönder avfallet och att därefter sortera det i olika material. Järn, aluminium, koppar, plaster, glas och så vidare separeras genom magneter, optik, densitet, automatiserat eller för hand. Detta blir allt svårare i takt med att användningen av ihoplimmade plaster och allt tunnare legeringar av metaller ökar samtidigt som elektroniken också blir mer integrerad i nya material, exempelvis textilier.

I stort sett alla metaller materialåtervinns redan idag. Däremot inte alltid till sin ursprungliga form. På så sätt kan man säga att det sker en kvalitetsförsämring för vissa metaller. Ofta är det de som finns i små doser, sammansmälta med andra metaller, s.k. legeringar som är vanliga i exempelvis kretskort. På liknande sätt är det för plasten vars egenskaper ändras för varje ny tillsats. Det påverkar också möjligheten att återvinna materialet till en “ren” ursprungsversion.

Läs mer om metall och hur vi återvinner den.

Legeringar och plast är stora utmaningar

För både metaller och plaster pågår forskning, projekt och tester för att hitta nya effektivare vägar att komma åt detta. En annan aspekt, när väl den tekniska lösningen finns på plats, är att det ska vara ekonomiskt görbart att driva dessa processer. Att fälla ut en liten mängd metall från en legering kan exempelvis kräva en energimängd vars kostnad överstiger det ekonomiska värdet på materialet som återvinns. Därför går det inte att förbise ekonomin. Även om alla är överens om att det är bättre att använda återvunnet material, behövs ändå ekonomiska incitament för att faktiskt använda det.

I Sverige kommer fjärrvärmen till stor del från eldning av avfall och den plast och övrigt material vi samlar in som brännbart bidrar till att värma upp våra hus. Men även om energiåtervinning är att tillvarata energiinnehållet så är det inte en del i ett framtida cirkulärt samhälle. I ett sådant måste materialen cirkuleras i så hög utsträckning som möjligt. Det som läcker ut från en sådan loop ska helt ha spelat ut sin roll som materialresurs. Det faktum att andelen plast i elektronikprodukter ökar samtidigt som materialåtervinningsgraden för just plaster är låg är därför en stor utmaning. Elektronikbranschen behöver tillsammans med hela värdekedjan utveckla bättre och mer effektiva metoder för att återvinna den ökande mängden plast, inte minst i design- och produktionsfasen.

Läs mer om plast och plaståtervinning.

El-Kretsen som inspiratör i världen

På El-Kretsen förbättrar vi ständigt våra egna processer. Rörelsen framåt är djupt rotad i politiken, hos de som sätter mål, och inom standardiseringsarbetet. Men oavsett hur långt vi når så påverkar det enbart små mängder ur ett globalt perspektiv. Därför är vår roll som inspiratör och möjligheten att påverka andra länder och marknader avgörande för att vi ska kunna skapa verklig förändring.

Producentansvar som verktyg är populärt runt om i världen, det finns till exempel inom hela EU, men Sverige har kommit förhållandevis långt. Många av de länder som infört eller funderar på att införa producentansvar tittar därför på den svenska modellen. Sverige som land har dessutom ett gott renommé när det kommer till återvinning och miljöfrågor i stort. Återvinningsstatistiken talar sitt tydliga språk.